Honoré de Balzac
- Pappa Goriot
Detta kortvuxna fruntimmers blekfethet är resultatet av det liv hon lever, precis som tyfus är följden av sjukhusets smittsamma utdunstningar. Hennes stubb av stickat ylle, som sticker fram under den övre kjolen, som är omsydd av en gammal klänning och vars vaddstoppning sticker ut ur hålen i det slitna tyget, förklarar varför salongen, matsalen och trädgårdsstumpen ser ut som de gör, ger en klar uppfattning om köket och får en att i förväg ana hur inackorderingarna ser ut.
Honoré de Balzac
- Pappa Goriot
För att riktigt förklara hur gammalt detta möblemang är, hur sprucket, murket, rangligt, maskätet, enarmat, enögt, lemmalytt och skröpligt det är skulle man vara tvungen att ge en lång beskrivning som alltför mycket skulle fördröja skildringen av de viktiga händelserna i denna historia och som upptagna människor aldrig skulle förlåta.
Honoré de Balzac
- Pappa Goriot
Nåväl! Trots alla dessa banala gräsligheter skulle man, om man jämförde salongen med matsalen som ligger intill, finna den elegant och väldoftande som en budoar. Denna matsal, som är helt klädd med träpanel, har en gång i världen målats med en färg som numera är tämligen obestämbar, på vilken smutsen har lagt sig i lager, så att det bildats fantastiska och sällsamma mönster.
Honoré de Balzac
- Pappa Goriot
Detta första rum utandas en odör för vilken det inte finns något ord i språket och som man måste kalla pensionatslukt. Det luktar instängt, mögligt och unket; man fryser där inne, luften känns fuktig och tränger igenom kläderna; det luktar av all den mat som ätits där, det stinker disk, utskänkningsställe och fattighus.
Honoré de Balzac
- Pappa Goriot
Efter att ha läst om pappa Goriots hemliga olyckor kommer ni att äta middag med god aptit och skylla er kallsinnighet på författaren, som ni anklagar för överdrifter och fria fantasier. Men nej, detta drama är varken någon dikt eller någon roman, det försäkrar jag.
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
Jag har bara kommit för att definitivt bli på det klara med om det är sant att du är sinnessjuk. Somliga (några) har den övertygelsen, förstår du, att du kanske är sinnessjuk eller någonting åt det hållet. Jag skall bekänna att jag själv var ganska böjd att stödja den åsikten dels på grund av det idiotiska och ganska knölaktiga sätt som du (helt obegripligt) beter dig på och dels på grund av ditt beteende nyligen mot din mamma och din syster.
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
Han var alldeles säker på att han hade tagit miste i en mängd avseenden, till exempel när det gällde tidpunkten för vissa händelser och deras varaktighet. Då han senare erinrade sig det och sökte bli på det klara med det var det i varje fall åtskilligt han fick reda på om sig själv genom upplysningar från utomstående.
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
Kärnan i hans idé är att det inte är något speciellt organiskt fel på de sinnessjuka utan att sinnessjukdomen så att säga är ett logiskt fel, ett omdömesfel, en felaktig syn på tingen. Steg för steg vederlade han patientens åsikter, och kan ni tänka er: det sägs att han nådde resultat!
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
Ljusstumpen, som flämtat en lång stund i den sneda ljusstaken, kastade sitt matta sken över detta fattiga rum där en mördare och en fallen kvinna så sällsamt mötts över den heliga skrift.
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
Hon närmade sig historien om det största och mest oerhörda undret och greps av en känsla av triumf. Hennes stämma klingade som metall; det fanns triumf och glädje i den och detta gjorde den starkare. Raderna dansade därför att det mörknade för hennes ögon, men hon kunde det utantill.
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
Det är bara bondtjuvar och de mest oerfarna gröngölingar som blånekar när de blir förhörda. En någorlunda utvecklad och erfaren människa gör sitt bästa att erkänna alla ofrånkomliga yttre fakta - han försöker bara finna andra orsaker till dem, han låter dem få sin egen speciella och oväntade prägel som ger dem en helt annan innebörd och ställer dem i en helt annan dager.
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
De vanliga måste leva disciplinerat och har inte rätt att överträda lagen, eftersom de, förstår ni, är vanliga. De ovanliga däremot har rätt att begå vilka brott som helst och att överträda lagen hur som helst helt enkelt därför att de är ovanliga. Så står det, om jag inte tar alldeles miste.
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
Åjo, det märks nog. Alldeles nyss satt du på stolen på ett sätt som du aldrig brukar sitta, alldeles på kanten, och hela tiden ryckte det i dig som om du hade spasmer. Och sen rusade du upp i ett utan anledning. Ena stunden var du ilsken och i nästa var du som den sötaste karamell. Du till och med rodnade - när de bad dig komma på middag rodnade du alldeles förskräckligt.
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
Hon hade ett alldeles avtärt och blekt litet ansikte som var ganska oregelbundet och en aning skarpt med en liten vass näsa och haka. Man kunde knappast kalla henne söt, men hennes blå ögon var mycket klara, och när de blev ivriga fick hon ett så vänligt och okonstlat ansiktsuttryck att man inte kunde undgå att attraheras av henne.
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
Hon hade inte väntat sig att rummet skulle vara fullt av folk och därför blev hon inte bara förlägen utan också alldeles förvirrad som en barnunge och gjorde rentav en rörelse som för att dra sig tillbaka.
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
Men så snart han kom in i rummet så insåg vi allihop att den mannen inte är av vår sort. Inte därför att han hade varit hos frisörn och ondulerat håret och inte därför att han var så angelägen att visa sig på styva linan utan därför att han är en snokare och schackrare och jude och pajas, det märks.
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
Jag pratar strunt - alltså är jag människa. Ingen har någonsin kommit på en sanning utan att först ha pratat strunt fjorton eller hundrafjorton gånger; på sätt och vis är det alltid lovvärt.
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
I ett hörn stod en tät klunga folk - bönder allihop. Han armbågade sig rakt in i klungan och studerade ansiktena. Av någon underlig anledning fick han plötsligt lust att samtala med dem. Men bönderna brydde sig inte om honom; alla stimmade om något där de stod i mindre grupper.
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
Och så började han styra och ställa; han hällde upp en kopp och fyllde också på påtår; så slutade han äta och flyttade åter över till soffan. Liksom tidigare lade han vänstra armen kring den sjukes hals och lyfte upp honom och började ge honom te med skeden samtidigt som han gång på gång blåste på skeden med en iver som om detta blåsande vore det verkligt kurerande momentet i hela behandlingsprocessen.
Fjodor Dostojevskij
- Brott och straff
Han gick med raska och beslutsamma steg, och fast han kände sig alldeles trasig invärtes, var han vid klart medvetande. Han fruktade att han skulle bli jagad, han fruktade att man om en halvtimme eller kanske en kvart skulle utfärda instruktioner om övervakning av honom. Det gällde alltså för honom att till varje pris sopa igen alla spår efter sig.
