Jostein Gaarder
- Sofies värld
Så fort hon försökte koncentrera sig på tanken att hon fanns till, så kom tanken på livets slut framhoppande. På samma sätt gick det när hon försökte tänka från andra hållet: Först när hon verkligen erkände för sig själv att hon en vacker dag skulle vara borta, insåg hon hur oerhört värdefullt livet var.
Jostein Gaarder
- Sofies värld
Hon fick ofta höra att hennes ögon var vackert mandelformade, men det var säkert bara någonting man sa för att näsan var för liten och munnen en aning för stor. Öronen satt dessutom för nära ögonen. Men det värsta av allt var det raka håret som det aldrig gick att få någon ordning på.
Jostein Gaarder
- Sofies värld
Flickan i spegeln gjorde min av att svara. Vad Sofie än gjorde, så gjorde hon precis detsamma. Sofie försökte förekomma spegelbilden, genom att göra en blixtsnabb rörelse, men den andra var lika snabb.
Jostein Gaarder
- Sofies värld
Det stod ingenting mer. Där fanns inte någon hälsning och inte någon avsändare, ingenting annat än de tre orden, som var skrivna för hand och hade ett stort frågetecken efter sig. Hon tittade på kuvertet en gång till. Jodå - brevet var till henne. Vem kunde ha lagt det i deras brevlåda?
Jostein Gaarder
- Sofies värld
Hur kunde det komma sig att allting började växa och gro vid den här tiden på året? Vad kunde det vara som fick kilo på kilo med grönska att välla upp ur den livlösa jorden så fort snön försvann och det blev lite varmare i luften?
Jostein Gaarder
- Sofies värld
Jorun hade tyckt att den mänskliga hjärnan påminde om en komplicerad dator. Sofie visste inte riktigt om hon höll med henne. En människa var väl ändå mer än en maskin?
Stephen King
- Desperation
Äntligen höjde den vithårige mannen blicken. Hans ansikte var gammalt och mörkt av ökensolbränna; de tunga påsarna under hans vattniga alkoholistögon fick honom att se ut som en blodhund.
Stephen King
- Desperation
Ingenting verkade röra sig utöver polisbilen och en ensam stäpplöpare som rullade fram längs huvudgatan i stora, lättjefulla cirklar. Jag skulle också sticka inomhus om jag såg den här killen närma sig, tänkte Peter. Det kan ni slå er i backen på att jag skulle.
Stephen King
- Desperation
Mary knuffade till honom lätt och pekade ut genom fönstret på hennes sida. Där stod en skylt med det enda ordet DESPERATION. Under ordet fanns en pil som pekade åt höger. Polismannen saktade in, fast bara en smula, och svängde åt höger.
Stephen King
- Desperation
Åsynen av Mary bredvid den storväxte polismannen var nästan som en optisk villa; hennes hjässa nådde nätt och jämnt upp till det nedersta av hans revben.
Stephen King
- Desperation
Han visste inte vad det innebar, men han gillade det inte. Under hela sitt liv som bilförare, som renderat honom fyra fortkörningsböter när han var tonåring och (efter institutionens julfest för tre år sedan) en dom för rattonykterhet, hade han aldrig varit med om att någon polisman kommit fram till honom utan att ha något i händerna, och han gillade det definitivt inte.
Stephen King
- Desperation
Med utgångspunkt från polisbilens tak - som han antog var ungefär en och en halv meter över marken - gissade han att polismannen som närmade sig Deirdres Acura måste vara åtminstone en och nittiofem. Och väga över hundratio kilo. Antagligen över hundratjugofem.
Stephen King
- Desperation
Eftersom du växt upp i en storstadsmiljö ligger ställen som den här öknen helt enkelt utanför din zon, konstigare är det inte. Vad det beträffar ligger den utanför min också. Redan himlen är tillräcklig för att jag ska känna mig helkonstig. Ända sedan vi startade i morse har jag känt hur den trycker sig ned över mig.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Han såg framför sig de spejande ögonen, de hopknipna läpparna och de utmärglade små händerna. Så skulle den unga varelsen få skydd och vård, och förnedringens tecken plånas ut från hennes kropp, ondskan från hennes själ.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Må du förnekas, som jag har förnekats, förskjutas, som jag har förskjutits! Må landsvägen bli ditt hem, halmstacken din säng, kolmilan din spisel! Skam och smälek vare din lön! Må andra slå dig, som jag slår dig!
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Om jag vinkar med ett finger, så springer landshövdingen, och om jag vinkar med två, så springer biskopen, och vinkar jag med tre, så dansar både domkapitel och rådmän och alla brukspatroner i Värmland polska på Karlstads torg.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Jag ser, att han har en dödskalle till huvud, och jag tycker, att maskarna kryper fram ur hans ögonhålor. Känner han inte, att han har munnen full av mull? Hör han inte hur knotorna skramlar, när han rör sig?
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Det gick en darrning genom tiggarens kropp. Han knäppte sina händer och lyfte ögat med en längtans blick. Vad skulle hon göra med honom? Skulle hon tvinga honom att leva? Han bävade för hennes styrka. Och dock hade han varit så nära att nå de eviga skogarnas fred.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Hon måste kalla honom tillbaka till livet åtminstone för så lång stund, att han kunde säga henne vad som hade blivit av hennes kälke och hennes mjölsäck.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
När han vaknade, begrep han, att det återstod honom bara en sak att göra. Eftersom denna usla kropp hade tagit allt herravälde över hans själ, eftersom han hade kunnat supa upp vad ett barn hade anförtrott honom, eftersom han var en skam för jorden, måste han befria den från bördan av så mycken uselhet.
