Jo Nesbø
- Rödhake
Förvisso var hon osminkad, och det korta, bruna håret var klippt rakt av och fäst i ett oklädsamt hårspänne. Och dräkten, en blå yllesak, var direkt tråkig. Men även om hon hade lagt ansiktet i sådana överdrivet seriösa veck han så ofta såg hos yrkeskvinnor som är rädda för att inte bli tagna på allvar, tyckte han om det han såg.
Jo Nesbø
- Rödhake
Några av er undrar säkert över vad presidenten ska med så många människor till bara för ett tvådagars toppmöte. Svaret är enkelt. Vi talar gammaldags god maktretorik här. Sjuhundra, om min uppskattning stämmer, är exakt det antal som kejsar Fredrik III hade med sig när han stack till Rom 1468 för att förklara för påven vem som var den mäktigaste mannen i världen.
Jo Nesbø
- Rödhake
Det prasslade från ett papper, det klickade från pennor - vid viktiga möten som det här hade de flesta chefer med sig egna bisittare om det skulle visa sig nödvändigt att behöva skylla ifrån sig om något gick snett.
Jo Nesbø
- Rödhake
Psykologen menade att hans normala personlighet inte kände till att den andre, sexmissbrukaren, hade haft sex med de där kvinnorna. Och därför kunde heller inte en riksrätt döma honom för att ha ljugit under ed om det.
Jo Nesbø
- Rödhake
Männen i grå kostymer på andra sidan avspärrningarna som halvhjärtat försökte att inte se ut som Secret Service-agenter, som blåste upp sig, medan de scannade folkmassan, kollade för tolfte gången att mottagaren var korrekt placerad i örat, scannade folkmassan, rättade till solglasögonen, scannade folkmassan, lät blicken vila några sekunder på en fotograf med en lite för lång kameralins, fortsatte scanna, kontrollerade för trettonde gången att mottagaren satt ordentligt fast i örat.
Jo Nesbø
- Rödhake
En grå fågel gled in i Harrys synfält och sedan ut igen. Han trummade på ratten. Tiden gick långsamt. Någon hade talat om långsam tid på TV i går. Det här var långsam tid. Som på julafton innan tomten kom. Eller i elektriska stolen innan strömmen kopplades på.
Jeffrey Archer
- Blodsbröder
Nat smuttade på sin Cola när han kände en hand på låret. Han rodnade, men gjorde inget försök att avlägsna den. Tricia log. "Du kan lägga handen på mitt ben om du vill." Nat trodde att hon skulle tycka han var ohövlig om han inte lydde, så han lade handen på hennes lår.
Jeffrey Archer
- Blodsbröder
Nat försökte koncentrera sig på den stora depressionen. Han läste en halv sida, men hade tankarna på annat håll. Han tänkte igenom det korta mötet med Diane, gång på gång. Det tog inte lång stund, för hon hade knappt sagt ett ord innan hans far hämtat honom.
Jeffrey Archer
- Blodsbröder
När slutsignalen för den första perioden gick jublade Nat högre än någon annan, eftersom han glömt att hans lag låg under. Han förblev stående i hopp om att flickan med lockigt, blont hår och det vackraste leendet skulle lägga märke till honom.
Jeffrey Archer
- Blodsbröder
Andrew sträckte fram handen, för att hindra sin mor från att krama om honom. Om ändå mödrar vore tankeläsare. Han rös när hon slog armarna om honom. Men han anade inte vad hon genomled. När hans mor äntligen släppte iväg honom, förenade sig Andrew snabbt med strömmen av pojkar som gick ombord på bussen.
Jeffrey Archer
- Blodsbröder
Hans mor sade gång på gång till honom att sänka besticken när han åt. "Knivar och gafflar är inte flygplan och bör inte befinna sig uppe i luften längre än nödvändigt," påminde hon honom. Han kunde inte veta att hon var nästan lika nervös som han.
Jeffrey Archer
- Blodsbröder
Susan höll Nat i famnen, oförmögen att dölja sin sorg. Hon var trött på vänner och släktingar som sade åt henne att tacka Gud för att en av dem hade överlevt. Förstod de inte att Peter var död, och att hon hade förlorat en son?
Jeffrey Archer
- Blodsbröder
Susan hade redan sett filmen, men hörde ändå sig själv tacka ja - och häpnade över hur lång tid hon ägnade åt att prova olika klänningar innan han hämtade henne.
Clive Cussler
- Isstaden
Hela kammaren är ett underverk i sig. Inskriptionerna på väggarna och i taket måste minst ha varit ett livsverk för fem män att rista in, vilket de ändå inte kunde påbörja förrän en oerhörd insats hade gjorts för att putsa alla ytorna skinande blanka.
Clive Cussler
- Isstaden
Hon såg bra ut utan att vara direkt söt, men han inbillade sig att hon kunde se mycket vacker ut om hon var klädd i något mer förföriskt än jeans och en manhaftig skinnjacka.
Clive Cussler
- Isstaden
Inkräktaren kom utifrån. Den nebulosaliknande himlakroppen var gammal som själva universum och hade fötts i ett jättelikt moln av is, stenar, damm och gas när solsystemets yttersta planeter bildades för fyra och en halv miljard år sedan.
Dean Koontz
- Fånga natten
Han uppmanade mig att göra något som var anatomiskt omöjligt, öppnade och slöt sina muskulösa händer, ryckte till sig vapnet från golvet och höjde det på nytt.
Dean Koontz
- Fånga natten
Han tycktes ha blivit född och fostrad och färdigutbildad för att fullgöra en enda uppgift, nämligen att hamra mig sönder och samman. Jag tyckte inte om den här mannen.
Dean Koontz
- Fånga natten
Det sa mig att mannen som jag förföljde måste vara lika stark och vig och självsäker som han var psykotisk. Där försvann möjligheten att en blekfet bibliotekarie, förtvivlad och förvirrad av att tvingas byta från manuell utlåning till databaserad, hade begått detta brott.
Dean Koontz
- Fånga natten
Jag tycker inte illa om dig, för när allt kommer omkring är också du en människa och har därmed dina egna begränsningar. Du kanske är ful eller korkad eller smartare än vad som är nyttigt för dig. Du kanske är döv eller stum eller blind. Du kanske av födsel är pessimist eller fylld av självförakt eller ovanligt rädd för döden. Vi har alla vår börda att bära.