Tacktal vid Nobelprisutdelningen - utdrag 1 - Selma Lagerlöf
Hela hösten hade jag levat i mitt gamla hem i Värmland i den största ensamhet, och nu skulle jag nödgas träda fram bland många människor. Det var, som om jag blivit skygg för liv och rörelse där borta i ensligheten, och jag blev ängslig med tanke på att åter nödgas visa mig ute i världen. Men i grunden var det ju en så förunderligt stor glädje att få ta emot priset, och jag sökte fördriva min ängslan genom att tänka på dem, som skulle bli glada åt min lycka.
אמן על פי ציטוט זה
ערוך טקסט
או פשוט השאר תגובה:
