August Strindberg
- Bistra tider
Hösten hade medfört stora förändringar även för Sellén. Hans höge beskyddare hade avlidit och nu skulle alla minnen efter denne skrapas ut; till och med minnet av hans goda gärningar skulle icke få överleva honom. Att stipendiet drogs in föll av sig själv, helst Sellén icke var den som gick och begärde något; för övrigt ansåg han sig numera icke behöva något stöd, sedan han en gång fått ett sådant gott handtag och han såg många yngre som bättre voro i behov.
