Jostein Gaarder
- Sofies värld
Jorun hade tyckt att den mänskliga hjärnan påminde om en komplicerad dator. Sofie visste inte riktigt om hon höll med henne. En människa var väl ändå mer än en maskin?
Stephen King
- Desperation
Äntligen höjde den vithårige mannen blicken. Hans ansikte var gammalt och mörkt av ökensolbränna; de tunga påsarna under hans vattniga alkoholistögon fick honom att se ut som en blodhund.
Stephen King
- Desperation
Ingenting verkade röra sig utöver polisbilen och en ensam stäpplöpare som rullade fram längs huvudgatan i stora, lättjefulla cirklar. Jag skulle också sticka inomhus om jag såg den här killen närma sig, tänkte Peter. Det kan ni slå er i backen på att jag skulle.
Stephen King
- Desperation
Mary knuffade till honom lätt och pekade ut genom fönstret på hennes sida. Där stod en skylt med det enda ordet DESPERATION. Under ordet fanns en pil som pekade åt höger. Polismannen saktade in, fast bara en smula, och svängde åt höger.
Stephen King
- Desperation
Åsynen av Mary bredvid den storväxte polismannen var nästan som en optisk villa; hennes hjässa nådde nätt och jämnt upp till det nedersta av hans revben.
Stephen King
- Desperation
Han visste inte vad det innebar, men han gillade det inte. Under hela sitt liv som bilförare, som renderat honom fyra fortkörningsböter när han var tonåring och (efter institutionens julfest för tre år sedan) en dom för rattonykterhet, hade han aldrig varit med om att någon polisman kommit fram till honom utan att ha något i händerna, och han gillade det definitivt inte.
Stephen King
- Desperation
Med utgångspunkt från polisbilens tak - som han antog var ungefär en och en halv meter över marken - gissade han att polismannen som närmade sig Deirdres Acura måste vara åtminstone en och nittiofem. Och väga över hundratio kilo. Antagligen över hundratjugofem.
Stephen King
- Desperation
Eftersom du växt upp i en storstadsmiljö ligger ställen som den här öknen helt enkelt utanför din zon, konstigare är det inte. Vad det beträffar ligger den utanför min också. Redan himlen är tillräcklig för att jag ska känna mig helkonstig. Ända sedan vi startade i morse har jag känt hur den trycker sig ned över mig.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Han såg framför sig de spejande ögonen, de hopknipna läpparna och de utmärglade små händerna. Så skulle den unga varelsen få skydd och vård, och förnedringens tecken plånas ut från hennes kropp, ondskan från hennes själ.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Må du förnekas, som jag har förnekats, förskjutas, som jag har förskjutits! Må landsvägen bli ditt hem, halmstacken din säng, kolmilan din spisel! Skam och smälek vare din lön! Må andra slå dig, som jag slår dig!
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Om jag vinkar med ett finger, så springer landshövdingen, och om jag vinkar med två, så springer biskopen, och vinkar jag med tre, så dansar både domkapitel och rådmän och alla brukspatroner i Värmland polska på Karlstads torg.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Jag ser, att han har en dödskalle till huvud, och jag tycker, att maskarna kryper fram ur hans ögonhålor. Känner han inte, att han har munnen full av mull? Hör han inte hur knotorna skramlar, när han rör sig?
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Det gick en darrning genom tiggarens kropp. Han knäppte sina händer och lyfte ögat med en längtans blick. Vad skulle hon göra med honom? Skulle hon tvinga honom att leva? Han bävade för hennes styrka. Och dock hade han varit så nära att nå de eviga skogarnas fred.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Hon måste kalla honom tillbaka till livet åtminstone för så lång stund, att han kunde säga henne vad som hade blivit av hennes kälke och hennes mjölsäck.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
När han vaknade, begrep han, att det återstod honom bara en sak att göra. Eftersom denna usla kropp hade tagit allt herravälde över hans själ, eftersom han hade kunnat supa upp vad ett barn hade anförtrott honom, eftersom han var en skam för jorden, måste han befria den från bördan av så mycken uselhet.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Ty sådana fålar finna livet svårt, som inte tåla sporre eller piska. Vid varje smärta, som övergår dem, skena de åstad på vilda vägar mot gapande avgrunder. Så snart vägen är stenig och färden bekymmersam, veta de ingen annan råd än att välta lasset och fara åstad i galenskap.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Han for över diken och stubbåkrar, han for i svindlande galopp utför backarna, han for utmed sjöstranden, så att vattnet yrde om hjulen, han var nära att fastna i träsken, och det bar åstad utför kala berg, så att hästarna stodo med styva ben och kanade.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
De försvarade honom med en mun. Han var så ung, prästen deras, det var ingen fara med honom. Nej, ville han bara ständigt predika så, som han hade gjort i dag, ville de inte byta bort honom mot biskopen själv.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
I kyrkvärdarnas bänk hade han fiender. Alla hatade honom, alltifrån de små barnen, som hade burits in i kyrkan, ända till kyrkvaktaren, en stel och styv soldat, som hade varit med vid Leipzig.
Selma Lagerlöf
- Gösta Berlings saga
Han hade supit så förfärligt, att han inte på flera veckor hade kunnat sköta sin tjänst, och församlingen hade måst klaga på honom, först hos hans prost och sedan hos biskop och domkapitel.
