Jean-Paul Sartre
- Äcklet
En utomordentlig dag för att rannsaka sig själv: detta kalla sken som solen kastar över de skapade varelserna som en dom utan mildhet - det tränger in i mig genom ögonen; jag är invärtes upplyst av ett ljus som gör allting torftigt. Jag skulle inte behöva mera än en kvart, det är jag säker på, för att känna den djupaste avsmak för mig själv. Tack så mycket, jag är inte så angelägen.
Jean-Paul Sartre
- Äcklet
Föremålen borde inte angå en eftersom de inte lever. Man begagnar sig av dem, man lägger dem tillbaka på deras plats, man lever mitt ibland dem: de är nyttiga, det är alltihop. Och mig angår de, det är outhärdligt. Jag är rädd att komma i kontakt med dem, alldeles som om de vore levande djur.
Jean-Paul Sartre
- Äcklet
Det var inte det att mannen såg så eländig ut som gjorde att vi var så rädda för honom och inte heller svulsten som han hade på halsen och som skavde mot kanten på löskragen: men vi kände att han i huvudet tänkte ut krabbaktiga tankar med gripklor.
Jean-Paul Sartre
- Äcklet
Om man frågar dem vad de gjorde i går, så blir de inte förvirrade: med ett par ord sätter de en in i saken. Om jag var i deras ställe skulle jag bara svamla. Men det är också längesedan någon brydde sig om hur jag använde min tid.
Jean-Paul Sartre
- Äcklet
Eftersom jag inte fäster mig vid ord är mina tankar för det mesta dimmiga. De bildar liksom moln med behagliga men obestämda konturer och slukas upp: och så glömmer jag dem genast.
Jean-Paul Sartre
- Äcklet
Jag tror att det är jag som har blivit förändrad: det är den enklaste lösningen. Och den obehagligaste. Men jag måste i alla fall inse att jag är underkastad dessa plötsliga förändringar. Saken är att jag tänker mycket sällan; och så lagras det upp en hel massa små metamorfoser inom mig utan att jag lägger märke till det och så, en vacker dag, blir det en veritabel revolution.
Jean-Paul Sartre
- Äcklet
Det har således inträffat en förändring under de senast gångna veckorna. Men var? Det var en abstrakt förändring utan några bestämda yttringar. Är det jag som har blivit förändrad? Om det inte är jag, då är det detta rum, staden, naturen; man måste välja.
Jean-Paul Sartre
- Äcklet
Nyss när jag skulle gå in i mitt rum stannade jag tvärt, därför att jag i handen kände ett kallt föremål som påkallade min uppmärksamhet genom något slags personlighet. Jag öppnade handen och tittade efter: jag höll helt enkelt i dörrhandtaget.
Jean-Paul Sartre
- Äcklet
På lördagen kastade småpojkarna smörgås och jag ville också kasta sten ut i havet. Men just i det ögonblicket hejdade jag mig, lät stenen falla till marken och så gick jag min väg. Jag såg antagligen virrig ut för pojkarna skrattade åt mig bakom min rygg.
Jean-Paul Sartre
- Äcklet
Det är just det man måste undvika, man får inte se någonting besynnerligt där det ingenting finns. Jag tror att däri ligger faran att föra dagbok: man överdriver allting för sig, man är på sin vakt, man våldför sig oupphörligt på sanningen.
John Grisham
- Firman
Vi är en liten firma, och vi tar hand om varandra. Hos oss finns inget av den mördande konkurrensen som de stora firmorna är kända för. Vi är mycket noga med vem vi anställer, och vårt mål är att göra varje medarbetare till delägare så snabbt som möjligt.
John Grisham
- Firman
Pengar, det var den viktiga frågan och den som borde behandlas först på alla intervjuer. Hur mycket tjänar man på det här jobbet? Är det inte tillräckligt mycket så var det trevligt att råkas, grabbar.
John Grisham
- Firman
Du måste förstå vår firma. Vi är annorlunda och stolta över det. Vi har fyrtioen jurister, så i jämförelse med andra är vi en liten firma. Vi anställer inte så många, ungefär en vartannat år. Vi erbjuder den högsta lönen och de bästa tjänsteförmånerna i landet, och det är ingen överdrift. Således är vi mycket selektiva.
John Grisham
- Firman
Han var vit, och firman hade aldrig anställt någon färgad, något den lyckats komma undan med genom att vara hemlighetsfull och klubbaktig och aldrig annonsera. Andra firmor annonserade och anställde färgade. Denna firma rekryterade själv och förblev liljevit.
Jo Nesbø
- Rödhake
Bredvid kopiatorn höjde en ung, rödkindad kvinna snabbt blicken och log när Harry passerade. Han hann inte le tillbaka. Antagligen en av de nya kontoristerna. Hennes parfym var söt och tung och gjorde honom bara irriterad. Han tittade på klockans sekundvisare. Så parfymer hade börjat irritera honom nu. Vad var det egentligen som hade hänt med honom?
Jo Nesbø
- Rödhake
Förvisso var hon osminkad, och det korta, bruna håret var klippt rakt av och fäst i ett oklädsamt hårspänne. Och dräkten, en blå yllesak, var direkt tråkig. Men även om hon hade lagt ansiktet i sådana överdrivet seriösa veck han så ofta såg hos yrkeskvinnor som är rädda för att inte bli tagna på allvar, tyckte han om det han såg.
Jo Nesbø
- Rödhake
Några av er undrar säkert över vad presidenten ska med så många människor till bara för ett tvådagars toppmöte. Svaret är enkelt. Vi talar gammaldags god maktretorik här. Sjuhundra, om min uppskattning stämmer, är exakt det antal som kejsar Fredrik III hade med sig när han stack till Rom 1468 för att förklara för påven vem som var den mäktigaste mannen i världen.
Jo Nesbø
- Rödhake
Det prasslade från ett papper, det klickade från pennor - vid viktiga möten som det här hade de flesta chefer med sig egna bisittare om det skulle visa sig nödvändigt att behöva skylla ifrån sig om något gick snett.
Jo Nesbø
- Rödhake
Psykologen menade att hans normala personlighet inte kände till att den andre, sexmissbrukaren, hade haft sex med de där kvinnorna. Och därför kunde heller inte en riksrätt döma honom för att ha ljugit under ed om det.
Jo Nesbø
- Rödhake
Männen i grå kostymer på andra sidan avspärrningarna som halvhjärtat försökte att inte se ut som Secret Service-agenter, som blåste upp sig, medan de scannade folkmassan, kollade för tolfte gången att mottagaren var korrekt placerad i örat, scannade folkmassan, rättade till solglasögonen, scannade folkmassan, lät blicken vila några sekunder på en fotograf med en lite för lång kameralins, fortsatte scanna, kontrollerade för trettonde gången att mottagaren satt ordentligt fast i örat.
