Gustave Flaubert
- Madame Bovary
Vi brukade slänga mössorna på golvet när vi kom in i klassrummet, för att ha händerna fria; det gällde att från tröskeln kasta in dem under bänken, så att de slog i väggen och rev upp så mycket damm som möjligt; sådan var stilen.
Gustave Flaubert
- Madame Bovary
Vi satt i läsesalen då rektorn kom in, följd av en nykomling i stadskläder och en klassvakt som bar på en stor pulpet. De som satt och sov vaknade till, och alla reste sig, liksom ertappade under arbetet.
Graham Greene
- Slutet på historien
Jag märkte att när han skakade hand med mig, gjorde han en egendomlig knyck med fingrarna. Jag tror att han måtte ha varit frimurare, och om jag hade kunnat återgälda handtryckningen, skulle jag antagligen ha fått lägre taxa.
Graham Greene
- Slutet på historien
Kanske skämdes han över vad han hade berättat för mig, för han var en mycket konventionell man. Jag skriver ner adjektivet med ett hånleende, men om jag går till rätta med mig själv, finner jag i alla fall bara beundran för konventionella människor, och förtroende för dem.
Graham Greene
- Slutet på historien
Ögonblicket innan hade jag velat brista i skratt, men nu, när jag behövde ljuga, återvände hela den gamla svartsjukan. Är man och hustru ett kött till den grad, att om man hatar hustrun, måste man också hata mannen?
Graham Greene
- Slutet på historien
Vad vi människor är konstigt funtade, och ändå påstås det att en Gud har skapat oss; men jag tycker det är svårt att föreställa sig en Gud, som inte är enkel som en perfekt ekvation, klar som luft.
Graham Greene
- Slutet på historien
Henry var en betydande man, men hans betydenhet var av ungefär samma slag som en elefants: den kom sig av att hans departement var så stort; det finns en del slag av betydenhet, som är hopplöst dömda till att inte bli tagna på allvar.
Jean Genet
- Rosenmiraklet
Cigaretten är fångens käraste vän. Han tänker mera på den än på sin frånvarande hustru. Dess eleganta form och de ställningar som den ger åt fingrarna och hela kroppen är av stor betydelse för den varma vänskap som fången hyser till den.
Jean Genet
- Rosenmiraklet
Jag levde en vecka i ankomstens osäkerhet och bekantade mig med fängelsets disciplin och reglementen. Schemat var enkelt, livet skulle vara lätt om det inte just var vi som levde det.
Hans Keilson
- Vedersakarens död
Det är inte rädsla, det är något mycket starkare och mer behärskat än rädslan, när den bryter ut i dig. Du kan nämligen känna hur det långsamt närmar sig dig och tynger dina axlar. Du kan knuffa på det, bita i det och ta spjärn mot det. Det är lika verkligt som strömbrytaren och flugan och de gamla tidningarna i hörnet bakom draperiet.
Hans Keilson
- Vedersakarens död
För ett barn är köket en njutningens och de söta hemligheternas plats, en plats för angenäma överraskningar som barnet helst vill sticka ner fingret i, för att sedan kunna slicka av det, men inte en plats för allvarliga samtal.
Hans Keilson
- Vedersakarens död
På den tiden hade jag bara en oklar uppfattning om vad det innebar att vara fiender, och visste än mindre vad det innebar att ha en fiende. Man måste bli mogen för sin fiende precis som för sin bästa vän.
Hans Keilson
- Vedersakarens död
Så uppfylld är jag av döden att om man högg huvudet av mig skulle min mage eller mitt högra knä ta över sysselsättningen att tänka på den och, jag slår vad, lyckligen föra den tanken till sitt slut. Så uppfylld är jag av döden, så genomsyrad.
Hans Keilson
- Vedersakarens död
I dagar och veckor har jag inte tänkt på något annat än döden. Varje morgon går jag upp tidigt efter en drömlös natt, trots att jag annars brukar sova länge och gärna. Jag känner att jag är starkare och mer redo än på länge.
Carl Jonas Love Almqvist
- Det går an
Men det nya modet, som de talade så vitt om i Lidköping, hur de nu uppe i Stockholm skulle ha hittat på att färga glas till kyrkfönster, det bryr jag mig inte om. Inte har jag sett sådant i Stockholm; jag besökte med flit alla kyrkorna i den staden, och det var inget lätt arbete, ty de var odrägligt många; men där fanns inte färgat glas i en enda.
Carl Jonas Love Almqvist
- Det går an
Så för miljoner hundra sjutton granater! tänkte sergeanten, med blodet uppstigande i ansiktet: hon måtte väl inte nu bums och kontant vilja betala mig för apelsinerna?
Carl Jonas Love Almqvist
- Det går an
Sergeanten satt i många tankar nere i matsalongen - märk matsalongen! Det är den, dit fördäckspassagerare, åtminstone de av tillräckligt mod och hurtigt utseende, får tränga in vid matstunderna. Det var nu ungefär frukosttid, eller kunde lätt bli det, ifall man rekvirerade en portion.
Carl Jonas Love Almqvist
- Det går an
De "bättre" resande utgjordes denna gång av äldre herrar, nästan allesammans med ledsamma ansikten. De åtföljdes av fruar och barn, inte just av allra yngsta slaget, men i den gängliga åldern då naiviteten förgått och ännu inte efterträtts av känsla och förnuft.
Italo Calvino
- Den tudelade visconten
Det där molnet, det är turkarna, de äkta turkarna, och de här bredvid mig som spottar tobak är kristenhetens försvarare. Den här trumpeten som skallar är attacken, den första attacken i mitt liv. Detta dån och skakande, detta glödande klot som veteraner och hästar tittar på med slö likgiltighet när det borrar sig ned i jorden är en kanonkula, den första fientliga kula jag har sett.
Italo Calvino
- Den tudelade visconten
Borden var överfyllda med upprullade kartor och kejsaren prickade ut med knappnålar från en nåldyna som en av marskalkarna räckte honom. Kartorna var redan så späckade med nålar att man inte begrep något av dem, och för att kunna läsa på dem måste man plocka bort några knappnålar i taget och sedan sätta dit dem igen.